Hur går det till då ni spelar in?
Det är många som frågar hur det egentligen går till då vi spelar in program. Linda Fridh är reporter på programmet Barn på sjukhus, en dokumentärserie där vi får följa barn som lever sitt liv med olika sorters sjukdomar. Hon berättar om ett intensivt och roligt inspelningsarbete som kan leda till en viss saknad när det är slut.
Fotograf: Malin Björkman-Widell
Linda, vilka barn kommer vi att träffa under den här säsongen av Barn på sjukhus?
Den här hösten kommer ni att få träffa åtta härliga barn från olika delar av landet! Hampus, Josefine, Anton, Hanna, Holger, Johanna, Tim och Samuel lever alla med någon form av sjukdom eller funktionshinder. Trots de begränsningar som deras sjukdomar eller funktionshinder kan innebära, så är det fina att de i mångt och mycket lever och gör samma saker som andra barn. I höst kommer tittarna att få veta mer om hur det är att ha hjärtfel, Downs syndrom, diabetes, hörselskada, blödarsjuka, migrän och jordnötsallergi.
Hur går det till då ni gör programmet?
Vi har först ringt och skrivit till olika sjukhus, skolor, föreningar och människor som arbetar med barn. Ibland händer det även att barn skriver direkt till oss och berättar om sig själva eller om sin sjukdom. På det sättet har vi kommit i kontakt med olika barn och familjer. Därefter brukar vi åka och träffa barnen hemma hos dem för att höra om de skulle vilja vara med i programmet och vad de i så fall skulle vilja berätta om sig själva och sina liv. Om allt stämmer, brukar vi sedan filma i tre till fyra dagar. Det är långa intensiva dagar då vi följer barnen hemma, i skolan, på sjukhuset och på någon fritidsaktivitet. Första dagen brukar vi göra en lång intervju. Det betyder att vi sätter oss ner och pratar, jag ställer frågor och barnen berättar, och så filmar vi det pratet. Sedan fortsätter vi att filma när barnen och familjerna gör olika saker till exempel cyklar, bakar eller rider. Det brukar bli många tagningar och en hel del skratt! Barnen brukar känna sig som filmstjärnor när inspelningen är över. För oss brukar det alltid kännas lite tomt när vi har filmat klart och ska åka tillbaka till tv-huset. Vi har ju tillbringat så mycket tid med barnen och har fått vara med om att lära känna dem och deras universum. För oss återstår det då att titta igenom allt material som vi har filmat. Därefter klipper vi ihop de bästa scenerna och läser in texterna som ska vara med i programmen.
- Brukar ni få några reaktioner på filmerna som visas?
Det är ett väldigt uppskattat program som ofta hela familjen tittar på. Det är många som känner igen sig själva eller som känner någon som har en liknande sjukdom eller funktionshinder. De flesta tycker att det är bra att man får lära sig mer om olika sjukdomar och funktionshinder eftersom många känner någon som lever med det på ett eller annat sätt. Vissa av barnen som är med i serien blir nästan som idoler eller förebilder för andra barn.
- Barn på sjukhus är ett program som många barn tittar på – varför tror du att det är så?
Jag tror att det finns ett stort behov hos barn av att få se hur andra barn och familjer lever sina liv. Det gäller både när det handlar om det som är roligt i ens liv och det som kan vara svårt eller allvarligt. Barnen som är med i serien har alla sina speciella erfarenheter av livet och de har mycket att berätta för andra barn om hur man kan tackla olika svårigheter. Alla går vi igenom svåra saker eller blir sjuka någon gång, men barnen i ”Barn på sjukhus” vet hur det är att förhålla sig till en sjukdom hela tiden och har ofta varit mycket på sjukhus. Jag tror andra barn är väldigt intresserade av att höra om vad det innebär och hur man klarar av det. Jag tror också att det finns en nyfikenhet på det som är annorlunda. Vi är ju alla olika på något sätt, mer eller mindre. Men när vi lär känna varandra och får kunskap om olikheterna, så finns det mycket som även gör oss lika och som vi kan dela.
Barn på sjukhus är tillbaka torsdag 15 september kl. 18:30.
